Har ni arbetsglädje, på riktigt, hos er?

Det är min övertygelse att en chefs och ledares absolut viktigaste uppgifter, är att skapa förutsättningar för arbetsglädje och sätta tydliga mål. När arbetsglädje finns, på riktigt, då bidrar alla medarbetare med så oändligt mycket mer av sin potential. Då utvecklas  företaget även när de anställda inte är på jobbet.

Kommer dina medarbetare med egna förslag på hur de skulle vilja utveckla företaget? Händer det att de på fikat säger: när jag borstade tänderna igår kväll kom jag på en sak jag skulle vilja ändra, är det OK att vi provar att göra så här…? Om det händer har ni kanske ett utvecklande klimat hos er. Grattis! Ta vara på det.

Om inte. Vad kan du  göra för att börja skapa den stämningen? Säg nu inte ”om bara den och den ändrar på sig så kommer det att bli roligt på riktigt”. Vad behöver du göra/säga för att det som du vill ska hända börjar hända?

Vem har ansvar för arbetsglädje?

Chefen och ledaren skapar förutsättningar för att arbetsglädje ska kunna infinna sig. Själva arbetsglädjen måste dock varje medarbetare själv bidra med. Vill du ha roligt på jobbet måste du bidra. Ingen annan kan ge dig arbetsglädje. Det är en kombination av att ta eget ansvar, göra medvetna val och att våga lyssna utan att ha svar. Med andra ord lite mod.

Vad kan du göra för att börja förändra på din arbetsplats och låta arbetsglädje infinna sig på riktigt, där ute i den yttre verkligheten, inte bara i dina tankar?

En ledtråd! Nästa gång du tänker ”jag borde….”. (Borde är en signal att det finns utrymme för handling och inte bara tanke.) Prova att stanna upp några sekunder och tänk ut en liten sak som du kan börja göra, ett första steg. Vilken ledtråd får du av ”jag borde”?

Fokusera på rätt saker

Som vi vet med vår medvetna hjärna kan vi bara ändra på oss själva och ingen annan. Men det är skillnad på den inre verkligheten där våra tankar och idéer föds och den yttre verkligheten, den som vi ser omkring oss och delar med varandra, där handling sker. Vi kan jobba mycket med våra tankar och idéer. De kan t o m göra oss sömnlösa, så mycket arbetar vi med frågan, eller gör vi det? Arbetar vi med frågan? Eller snurrar vi bara runt i tankar och nya tankar och nya idéer?

Stanna upp och fundera en kort stund: Vad är ett första steg jag kan göra redan idag för att gå mot det mål jag vill? Göra betyder handling i verkligheten. Vad ska jag göra? Nu! Ett pyttelitet steg är allt som behövs för att vara på väg åt rätt håll.

Vår hjärna är en både klok och lurig en. Om flera på fikarasten gnäller över saker som de tycker är jobbiga börjar allas hjärnor leta efter jobbiga saker. Hjärnan tar det som en uppmaning att hitta fel. En enkel övning är att bara prata om roliga saker på fikat. Vad som helst och alla ska ha trevligt. Att medvetet leda uppmärksamheten på positiva saker och medvetet lägga negativa saker åt sidan för en stund.

Om du absolut tror att det negativa behöver en lösning får du ta det senare. Min egen erfarenhet är att det är mycket få saker som verkligen behöver ”lösas” genom att prata om problemen. Det som är riktigt viktigt att prata om är hur vi vill att det ska vara. Det är oftast nöten att knäcka, hur vi vill ha det på jobbet. Av det följer: hur kan jag själv bidra till det resultatet?

Arbeta mot mål

Vad har var och en för förväntningar? Vad är var och en villig att bidra med? Vad är målet på riktigt med att vara på jobbet? Vad ska vi uppnå? Hur vet vi att vi har uppnått det? Hur vet vi när vi går hem att vi har gjort ett bra jobb under dagen? När alla på riktigt vet varför de är där och vad som ska uppnås, då kan också var och en bidra fullt ut. Då kan alla ta eget ansvar, göra medvetna val, våga lyssna på andra utan att ha svar, välja glädje och känna tacksamhet för det som är bra. Eller som jag brukar säga: Då kan alla använda sitt eget sunda förnuft och få jobbet gjort på bästa sätt!