Vi föds alla begåvade. Men vad händer sedan?

Hur hittar vi vår egen begåvning och hur hjälper vi våra barn och andra runt omkring oss att utveckla sina?

Som jag ser det har vi i västvärlden fastnat i att begåvning sitter i huvudet. Det är ju sant på sitt sätt, vi behöver vår hjärna och utan den, ingen begåvning. Men många människor har ju sin begåvning i händerna eller i sin empatiska förmåga eller i sin förmåga att konstruera saker eller tänka ut saker, att vara modigare än andra osv osv

Jag tänker ofta på en kille som gick i grundskolan under 1970-talet och hade ettor o tvåor i betyg hela sin skoltid. Han betraktades som korkad men när han slutade nian gick han hem och byggde en bil. Korkad var han alltså inte, troligen jättebegåvad men inte på det sätt som mäts i skolan. Jag undrar hur hans liv har påverkats av att människor i skolan inte såg hans begåvning. Hur blev hans självkänsla? Jag hoppas så det fanns någon som såg hans verkliga potential och trodde på honom så han kunde utveckla sina egna färdigheter och bygga sin självkänsla.

Jag har legat på sjukhus en tid under hösten och då verkligen kunnat bedriva studier i verkligheten som har bekräftat dessa mina tankar om lika begåvning men på olika områden. Vissa människor är födda med en begåvning att ta hand om andra. Med stor respekt, med fantastisk yrkeskunskap, med målmedvetenhet, med sköna händer, rätt röstanvändning i rätt situation mm mm. De bara vet hur de ska göra. Andra tar hand om, men med ”bara” faktakunskaper. Undrar vad deras begåvning är och var de skulle vara lyckligast?

Vår känsla för vad som är roligt guidar oss på vägen till rätt utbildning som ger rätt faktakunskaper som tillsammans med egen inneboende begåvning gör oss till nytta precis där vi ska vara. Vi har ca 100 miljarder hjärnceller, många av dem styr bara våra sinnen. Klokt om vi använder dem också.

Allt i livet handlar om mål, uppföljning och glädje. Jag tror verkligen att det är så. Följ glädjen, den är vår guide till vad som finns inom oss. Men koppla det gärna till mål så det inte bara blir dagdrömmar. Som en av dessa underbara inom vården som ville kunna försörja sig själv och uppfostra sina barn till kloka glada medmänniskor. Hon skaffade sin utbildning och sökte jobb där hon ville vara. Hon är verkligen på rätt plats, hoppas hennes arbetsgivare förstår att uppskatta det och ser juvelen i medarbetaren.

Vitsen med att komma med korkade idéer. Vad är högt i tak?

Jag anställde en gång en alldeles fantastisk kvinna. Hon sa på anställningsintervjun att hon ville jobba på ett ställe där man fick komma med förslag även om de var korkade. YES tänkte jag, ett sådant företag vill jag driva! Tänk att ha ett sådant arbetsklimat där alla törs säga vad de tycker? Det är underbart när en medarbetare kommer på morgonen och säger att de tänkt på en sak innan de somnade, på hur de skulle vilja utveckla någonting på jobbet. Fantastiskt va´? Att en medarbetare ligger i sin säng och utvecklar ens företag! Är inte det helt enastående?

Så vi jobbade på det, alla skulle säga sina idéer och tankar även om de inte var färdigtänkta. Ibland kunde det tyckas alldeles galet men så fort någon tänker på något så finns det något viktigt där att utveckla. Många gånger skrattade vi gott för tanken var inte färdigtänkt (det hände även att vi hade otur när vi tänkte 🙂 ) men eftersom alla gillade varandra och respekterade varandra kunde sedan flera stycken tänka vidare på tanken eller idéen så vi kunde utveckla den och sedan ta beslut hur vi skulle göra.  Min erfarenhet är att det alltid finns en kärna av något viktigt när en medarbetare vill utveckla något.

Själv tycker jag illa om uttrycket ”högt i tak”. Mitt sunda förnuft säger mig att på företag där man har det på riktigt, där människor trivs och känner sig trygga. Där man vet vad som förväntas av en. Där man kan gå hem lugnt och veta att man gjort ett bra jobb. Där är det så självklart så det är inget man pratar om. När företag säger sig ha högt i tak visar det sig sällan vara så i praktiken. Jag är i alla fall på min vakt när ett företag säger sig ha högt i tak.

Man kan inte ändra på någon annan än sig själv..

Visst är det lika säkert som tyngdlagen? Vi vet det alla med förnuftet. I verkligheten är det svårare att leva efter, men vi kan öva och bli bättre och bättre.

Var lägger du din energi? På sådant som du kan påverka eller på sådant som någon annan måste göra/kunna/förstå…? Eller på sådant som bara är?

Tänker du någon gång: Varför kan inte någon annan plocka ur diskmaskinen någon gång? Eller

– Om bara barnen kunde hjälpa till lite mer

– Kan inte den där fartdåren köra lite försiktigare?

– Kan ingen annan ta hand om tvätten någon gång? 

– Kan inte de där på andra sidan gränsen fatta att nu får det vara slut på krigandet.

– Kan de inte fatta att vi har rätt?

– Om bara chefen kunde fatta att jag gör så gott jag kan

– Fattar de inte att vi måste ha in budgeterade intäkter annars har vi snart inget företag?

Vad kan du göra för att få det att ske som du vill ska ske?

Jag kommer på mig själv många gånger om dagen att jag ägnar mig åt energislöseri, fastnar i tankar som ligger utanför min kontroll. Men jag övar på att snabbare och snabbare få tag i mig själv och i stället fundera på vad jag kan göra i varje situation.

Har jag har gjort vad jag kunnat för att göra mig förstådd? Hur skulle jag kunna säga det jag sagt på något annat sätt? Är det något annat jag behöver göra? Har jag kanske fel? Är jag verkligen så tydlig som jag tror mig vara? Vad är det jag egentligen behöver göra nu?

För mig är detta en del i Sunt Förnuft Revolutionen. Att jobba med mig själv och det jag kan påverka. Försöka att inte låta det som ligger utanför min kontroll påverka mig negativt. Vi har ändå alltid ett val hur vi vill förhålla oss till sådant som händer. Ibland är valet lätt och ibland jättesvårt men det är dock ett val.

Sunt förnuft hos sjuksköterskor inom vården och på banken

Hörde av en rekryterare att sjuksköterskor är perfekta att anställa inom bank!! De säger: Sjuksköterskorna är modiga, har stor respekt för kunskap både egen och andras, har god förmåga att se människan/kunden, är goda lyssnare, är vana att arbeta under andra auktoriteter och dessutom stresståliga. Kul att bankerna ser detta men synd om oss som kan behöva vård.

Nu är det aktuellt igen på nyheter och i tidningar. Brist på medarbetare inom vården i sommar.

Kan det vara för stor skillnad mellan arbetsuppgifterna och sunt förnuft? Någonstans går en gräns för vad varje klok människa kan ta på sig. När medarbetare inom vården i värsta fall riskerar människors liv för att arbetsbelastningen är för stor. När de inte får betalt för det ansvar de tar och den kunskap de besitter. När vården strider mot det egna sunda förnuftet och kunskapen om hur medmänniskor ska tas omhand. Då tror jag att det sunda förnuftet hos många duktiga ansvarsfulla personer säger dem att de inte kan ta ansvar för detta längre. De söker sig till andra jobb. Synd för oss som kan behöva vård.

Finns det någon som vet hur många utbildade sjuksköterskor det finns i Sverige idag? Hur många av dem skulle gärna jobba inom sjukvården om den drevs med kunskap, eget ansvar och mer sunt förnuft? Borde vara viktig information för oss skattebetalare.

Vem vet hur många som vill stanna inom vården om de fick den lön de tyckte de förtjänade och fick ta hand om människorna så som de har kunskap och erfarenhet att jobbet ska göras, alltså enligt deras sunda förnuft? Jag tror det skulle bli billigare i längden. Hur många dyra provtagningar skulle man kunna spara in genom att ge vårdpersonal tid att se människan och lyssna på den? Hur många prover tas egentligen för att människor är ensamma och inte sedda och därför känner sig sjuka? Efter den inblick jag har fått av äldrevården torde det finnas en enorm besparingspotential totalt sett om det fanns fler kvalificerade medarbetare som hade tid att sitta ner en stund och bara lyssna med händer, ögon, öron och hjärtan öppna för sina medmänniskor i ett tidigt skede. Undrar om sjuksköterskornas och annan vårdpersonals sunda förnuft säger dem detsamma? Är det därför vi träffar många av dem på banken i sommar?

Några frågor vi kan fundera kring: Vad kostar en sjuksköterskeutbildning? Vad är målet med att ha en sjuksköterskeutbildning? Vill man ha igen den investeringen? I så fall hur? Finns det besparingar att göra inom vården genom eget ansvar och sunt förnuft? Hur många miljarder går det att spara genom arbetsglädje, koll på siffrorna och sunt förnuft? Vad finns det fler för vinster? Hur många av de redan utbildade skulle återvända?

Vad händer när vi har för många lagar och regler som strider mot det sunda förnuftet?

Jag är övertygad att det är farligt när vi har för många lagar och regler som strider mot det sunda förnuftet.

Jag har hört att när Sydkorea skulle skapa sig sitt nya land kom de fram till att de hade alldeles för många lagar och regler. De tog bort ca 3500 lagar o regler på ett år. Om det blev rätt vet inte jag men jag tycker det låter som sunt förnuft att behålla de regler som är riktigt viktiga och ta bort en del av dem som inte gör att målen nås.

När ett samhälle inte förväntar sig att människor ska tänka själva och använda sitt sunda förnuft utan man försöker skapa regler för allt, då blir det galet. Det är ett av skälen till att jag tycker det behövs en Sunt förnuft revolution.

Efter att jag hört flera jurister på ansedda advokatbyråer säga ungefär så här: ”glöm det där med sanning, det var länge sedan vi jobbade med det, det handlar om att vinna” Samma person kan tycka att det är mänskligt helt fel, men att det är så det är. För mig strider det mot det sunda förnuftet. Självklart finns det många olika fall och ibland är det kanske tvunget att vinna på den andres bekostnad. Men visst är det en stor vinst för alla inblandade och även för samhället i stort när människor kan hitta ett sätt att kommunicera i stället för att ”vinna”.  Vad är att vinna? Är det självklart att den som vinner en vårdnadstvist har vunnit? Hur blir det för barnet? Hur blir det för parterna? Hur blir det för juristen, advokaten? Hur mår man efter den sortens vinst? Är det över huvud taget en vinst i livet? Kan det vara ett misslyckande att vinna? Vinsten i mina ögon är när människor kan dela på sig i sämja och verka för att de själva och barnen mår bra framöver i livet.

Mitt sunda förnuft säger mig att det är bra att vi hjälps åt med att bli bättre på att kommunicera med varandra. Att det är det som är att vinna. Om vi tar exemplet med skilsmässan och barnen. Tänk vad mycket det finns att vinna när föräldrar har en tydlig målbild över hur livet ska bli i framtiden. Hur de vill vara som föräldrar till sina barn även om de inte lever ihop. Hur de vill vara för att barnen ska må bra. Jag har inte träffat någon som inte säger att de vill sina barn väl. Att säga” jag vill” är lätt. Att vara villig att göra jobbet så att utfallet blir som man tänkt, det är en annan femma.

Det är inte tanken som räknas. Det räcker inte med att ha sunt förnuft, vi behöver använda det också, där ute i verkligheten. Är det det de gör, de kvinnliga juristerna som det står om i tidningarna? De som slutar med juridiken efter några år. Synd i så fall. Säger deras sunda förnuft att de inte vill lägga sin tid och sitt liv på att ”vinna” över någon annan? Tänk vad mycket bra de kan uträtta, de som får använda sitt sunda förnuft även på jobbet.

Nu kan hjärnforskningen stödja mycket av det som vårt sunda förnuft redan ”vetat”!

I morse fick jag återigen glädjen att lyssna på Parisa Zarnegar Ph D i neurovetenskap. Vi hade ett frukost seminarium ihop på Summit Solna Gate. Jag lär mig alltid nya saker av henne. Vet ni att allt vi gör varje dag hela tiden är att fly från hot och sträva mot belöning? Alla beslut vi tar har med detta att göra på något sätt.

Tänk att man med dagens teknik kan mäta var i vår mänskliga hjärna det sker aktivitet när vi känner något, tänker något, säger något, gör något mm mm.

Många tänkvärda saker fick vi veta. T ex att vi inte bör börja dagen med att läsa en massa mail för då har vi använt en väldigt stor del av vår hjärnas energi redan innan vi börjat göra det viktiga för dagen. Jag ska försöka tänka på det i fortsättningen så jag hushåller med min energi på ett smart sätt.

Vi dödar våra hjärnceller när vi stressar vår hjärna och vi bildar nya vid fysisk aktivitet. En promenad på 10 minuter under dagen kan göra skillnad. Det här har vi ju också på något sätt redan ”vetat” för vi känner ju hur bra vi mår efter en promenad under hägg och syrén. Nu kan vi även luta oss mot vetenskapen, att det är bra att ta sig tid till det. Att i stället för att tycka att vi ”smiter” från jobbet för att ta en paus, så kan vi tänka på att vi sparar på våra resurser och gör gott om vi går ett varv runt huset.

Vi har väl länge ”vetat” att alla människor söker bekräftelse av något slag. Nu kan hjärnforskningen visa att det är just så det är. Undrar vad som skulle hända om vi hade så många kunniga, duktiga, empatiska lärare och andra vuxna i alla våra gemensamma barns närhet, att alla blev sedda och bekräftade varje dag. Även de som inte blir fullt bekräftade hemma.  För mig är det självklart att det skulle bli billigt om vi ser det i ett längre perspektiv. Tänk när vi når att alla barn mår bra i skolan och känner sig glada och sedda. Vilka resultat vi skulle få! Vilken framtid, vilka företag, vilka medarbetare! Vi vet nu vetenskapligt att vi jobbar bäst när vi går mot belöning och att vår hjärna inte tycker om hot, då jobbar vi sämre. Vilken viktig kunskap! Hjärnforskningen framöver kommer bli mycket spännande att följa!

Arbetsglädje på riktigt och tydliga mål med uppföljning.

Jag hade förmånen för några år sedan att helt ovetenskapligt titta på om det fanns någon röd tråd i företag som gick bra. Jag var med i en kedja där vi alla gjorde samma jobb och ändå gick företagen olika bra. Vad är då bra kan man fråga sig, det kan man ha olika åsikter om. Vi gjorde ett urval av några som vi tyckte viktiga faktorer. För att betraktas som bra skulle man bl a ha hög marknadsandel, hög kundnöjdhet, hög medarbetarnöjdhet och pengar kvar på sista raden.

Först tittade vi på ca 35 företag och sedan utökade vi det till ca 200. Vi kunde direkt konstatera att det som stack ut helt utöver allt annat var att i de bolag som gick bra fanns det arbetsglädje på riktigt. Man hjälptes åt och ville varandra och sina kunder väl. För framgång även på det ekonomiska planet behövde detta kombineras med en chef som tyckte det var roligt att sätta mål och följa upp dem. Så enkelt och samtidigt så svårt. Arbetsglädje på riktigt och tydliga mål med uppföljning.

Min slutsats blev att när målen är tydliga, när det finns en tydlig uppföljning och det finns förtroende för att medarbetarna klarar uppgiften, då får man goda resultat. Som fotboll: när spelplanen är satt, spelarna vet vad som förväntas av dem och förutsättningarna finns för att ha roligt, då är det fritt fram för spelarna att använda sitt eget sunda förnuft och nå resultat.